lördag 24 november 2012

Äntligen klart…..

Att vi har renoverat toaletten och badrummet är det väl ingen som har missat. En hel månad var vi utan bekvämligheter som man annars tar för givet. Varje gång vi behövde gå på toaletten eller ta en dusch så fick vi gå ner till en uppställd vagn på bakgården och göra detta. Det har väl inte gått någon nöd på oss men kul har det INTE varit (man lärde sig snabbt vilka tider som duschen och toaletten var ledig – klockan 06.00 var det inte någon kö).
Men värst har nog ändå allt BYGGDAMM varit. Det har varit svårt att skydda övriga rum ifrån detta och det har inte känts särskilt nyttigt att andas in detta. Varje kväll när vi kom hem ifrån våra jobb så var vi tvungna att ta hand om röran som byggkillarna lämnat efter sig. Som tur var så slapp jag sista veckan – jag var då uppe hos Johanna, Johnnie och vårt lilla barnbarn, Freja. När jag kom hem så var det mesta klart. Vi kunde åter gå tillbaka till ett mer normalt liv!

DSC05965DSC05969DSC05975DSC06041DSC06043

DSC06044DSC06045DSC06046DSC06048IMG_0317IMG_0316IMG_0318IMG_0319DSC06123DSC06121

söndag 18 november 2012

Himlen i min famn!

DSC06082
Jag kan inte komma på något bättre sätt som kan beskriva hur det har känts den här veckan då jag har varit uppe i Stockholm och verkligen fått lov att rå om mitt lilla barnbarn på heltid. Det har varit helt fantastiskt, trotts hackad sömn och rutiner som tillhör en nybliven mamma.
Allt det där som hör till en svunnen tid kom tillbaka och jag kom ihåg alla mina känslor som nybliven mamma då jag på nära håll kunde iaktta min egen dotter som nu är i samma sits.

Så här i början då allt är nytt så kunde jag ge min dotter en mjukstart och dela med mig av goda råd som hon kan göra som hon vill med. Jag kunde vara det stöd som jag minns att min mamma var till mig som nybliven mamma. Jag kunde varje morgon ta hand om Freja lite så att hennes mamma kunde få några extra timmars sömn.
Och det var just då i tidig morgon timma som jag då jag satt med henne i min famn kände som att himlen vilade i min famn.
Det var nästan som då man inser att man för första gången är kär – känslor som bubblande sockerdricka när jag tittade in i mitt lilla barnbarns ögon – då våra blickar möttes, då jag kunde se små leenden i hennes lilla fina ansikte.
Det kändes som ren kärlek och jag förstår mer och mer för varje dag att vara mormor är alldeles speciellt.
Trött men lycklig kom jag hem till John och vi längtar som galningar tills det ska bli jul och vi kan igen få vara tillsammans.
DSC06087DSC06063DSC06111

IMG_0339DSC06092DSC06114DSC06054IMG_0303