onsdag 26 december 2012

Grattis till vår Johanna!

Som fyller år på självaste julafton – hipp hurra för dig idag! En fantastisk dotter och en fantastisk mamma <3

love

God Jul önskar vi <3

IMG_0485IMG_0512IMG_0486IMG_0567DSC06143DSC06157IMG_0458DSC06180DSC06148DSC06147DSC06175DSC06177IMG_0572IMG_0573DSC06187

Fyra generationer på sillafrukost

På julaftonsmorgon kom min pappa hem till oss på en “sillafrukost” tillsammans med min syster och hennes familj. Detta har blivit till en tradition i vår familj sedan vår mamma gick bort för 5 år sedan. Med nya familjekonstellationer så följer nya traditioner och man tvingas bli uppfinningsrik – så att alla ska bli nöjda.
Därför är detta en stund, en frukost som för oss alla känns viktig och som vi ser framemot. Vi äter och pratar gamla minnen med varandra och vi får rå om vår pappa, morfar och nu gammelmorfar. Det där sista var ju väldigt speciellt - att få visa upp Freja för sin gammelmorfar och det var ren lycka att se dem möta varandras blickar.
Vi älskar vår pappa, morfar och gammelmorfar väldigt mycket – tack för allt som du har gjort och gör för oss!

DSC06161

DSC06168DSC06165

Inspektion av julgranens vänner

Vi räknade till att detta är 5:e året i rad som vi träffas bara några dagar innan det är julafton. Vi åker runt och tittar på varandras julgranar och smakar av julen. Detta har nästan blivit till ett MÅSTE  som en slags start på julfirandet. Vi hade en massa mys, skratt och en hel kväll till att sitta och prata om ditten och datten.
Anette bjöd på skinkmackor med senap, Christina bjöd på gotländsk saffrans pannkaka med sylt och grädde, och hemma hos mig bjöd jag på kanel och choklad doppade mandlar, Monica och Anna bjöd på mjuk pepparkaka och tomteskum och på sista stället som var hos Rebecca så bjöds det på hemma gjord glögg.
Mätta och glada gick vi hem i den sena natten. TACK för en jätte fin kväll!
IMG_0553IMG_0555IMG_0512IMG_0559

 

IMG_0561

                                   GISSA VEMS GRAN?

fredag 14 december 2012

Något magiskt vilar över Lucia dagen…….

luciatåg

Lucia är en sån där favoritdag för mig. Med lussekatter, doften av saffran, vita linnen, röda siden band i midjan och kransar på huvudet. Barnaröster som sjunger från hjärtat
Natten går tunga fjät runt gård och stuva. Kring jord som sol´n förlät, skuggorna ruva. Då i vårt mörka hus stiger med tända ljus Sankta Lucia, Sankta Lucia”.
Helt enkelt magiskt……

På jobbet har vi tränat på alla sånger som hör lucia till under några veckors tid. Och äntligen var den stora dagen här. Barnens förväntan då de stod ombytta för att komma ut och lussa för sina föräldrar, mormor & morfar och farmor & farfar dallrade i luften.


Jag kunde inte låta bli från där jag satt vid pianot att snegla lite över noterna på alla som stod/satt och lyssnade på sina barn och barnbarn. Glada miner, vissa lite rörda över det som de såg och hörde. Bara för en liten sekund kunde jag se mig själv sitta och titta på mitt och mina framtida barnbarn då de i sin tur lussar för mig.
Helt enkelt magiskt……

På vägen hem plingade det till i min mobil och jag fick en liten Luciahälsning från mitt lilla barnbarn – Freja.
Iklädd tomteklänning och med lite hjälp från sin mamma lussa i sitt första tåg. Det är den vackraste lilla tomtenissan jag har sett och jag har sett ganska många i min dar.
”Se då krypa tomtar upp ur vrårna - upp ur vråna. Lyssna, spjeja trippa fram på tårna, fram på tårna.
Tipp tapp tipp tapp tippe tippe tipp tapp. Tipp, tipp tapp”.
Helt enkelt magiskt……

tomte nissantomtefreja1tomtefreja2image

                                           Mysig Lucia!

måndag 3 december 2012

Klädsam i moderslyckan!

mamma love

Det finns ju inget bättre än att se den kärlek som finns mellan ett  litet barn och dess föräldrar. Hur tryggt ett litet barn kan vila i sin mamma och sin pappas famn.
Inget kan störa just i den stunden och banden till varandra bara växer sig starkare för varje dag som går.

Att som mormor få lov att se sin dotters kärlek till sin dotter är guld värt.

Jag är LYCKLIG!

lördag 24 november 2012

Äntligen klart…..

Att vi har renoverat toaletten och badrummet är det väl ingen som har missat. En hel månad var vi utan bekvämligheter som man annars tar för givet. Varje gång vi behövde gå på toaletten eller ta en dusch så fick vi gå ner till en uppställd vagn på bakgården och göra detta. Det har väl inte gått någon nöd på oss men kul har det INTE varit (man lärde sig snabbt vilka tider som duschen och toaletten var ledig – klockan 06.00 var det inte någon kö).
Men värst har nog ändå allt BYGGDAMM varit. Det har varit svårt att skydda övriga rum ifrån detta och det har inte känts särskilt nyttigt att andas in detta. Varje kväll när vi kom hem ifrån våra jobb så var vi tvungna att ta hand om röran som byggkillarna lämnat efter sig. Som tur var så slapp jag sista veckan – jag var då uppe hos Johanna, Johnnie och vårt lilla barnbarn, Freja. När jag kom hem så var det mesta klart. Vi kunde åter gå tillbaka till ett mer normalt liv!

DSC05965DSC05969DSC05975DSC06041DSC06043

DSC06044DSC06045DSC06046DSC06048IMG_0317IMG_0316IMG_0318IMG_0319DSC06123DSC06121

söndag 18 november 2012

Himlen i min famn!

DSC06082
Jag kan inte komma på något bättre sätt som kan beskriva hur det har känts den här veckan då jag har varit uppe i Stockholm och verkligen fått lov att rå om mitt lilla barnbarn på heltid. Det har varit helt fantastiskt, trotts hackad sömn och rutiner som tillhör en nybliven mamma.
Allt det där som hör till en svunnen tid kom tillbaka och jag kom ihåg alla mina känslor som nybliven mamma då jag på nära håll kunde iaktta min egen dotter som nu är i samma sits.

Så här i början då allt är nytt så kunde jag ge min dotter en mjukstart och dela med mig av goda råd som hon kan göra som hon vill med. Jag kunde vara det stöd som jag minns att min mamma var till mig som nybliven mamma. Jag kunde varje morgon ta hand om Freja lite så att hennes mamma kunde få några extra timmars sömn.
Och det var just då i tidig morgon timma som jag då jag satt med henne i min famn kände som att himlen vilade i min famn.
Det var nästan som då man inser att man för första gången är kär – känslor som bubblande sockerdricka när jag tittade in i mitt lilla barnbarns ögon – då våra blickar möttes, då jag kunde se små leenden i hennes lilla fina ansikte.
Det kändes som ren kärlek och jag förstår mer och mer för varje dag att vara mormor är alldeles speciellt.
Trött men lycklig kom jag hem till John och vi längtar som galningar tills det ska bli jul och vi kan igen få vara tillsammans.
DSC06087DSC06063DSC06111

IMG_0339DSC06092DSC06114DSC06054IMG_0303